Det sägs att de 5 personerna du umgås med mest påverkar och influerar vem du är. Vi blir som vi umgås säger vi också. Så vilka är dina 5 personer? Är det personer du aktivt valt eller personer som ”bara är där”. Se till att de du umgås med mest är personer du vill vara som, som kan peppa dig och hjälpa dig framåt istället för att hålla dig tillbaka. Ni vet säker exakt vad jag menar för ni har förmodligen träffat båda sorterna. De personerna som peppar och hejar på dig när du kommer med nya idéer och vill prova nya saker, eller de som tycker att det är bra som det är och som känner att deras trygghet hotas om du tar kliv utanför den zonen. De som gärna gnäller, klagar och ser hinder istället för möjligheter. Förstår ni vart jag vill komma? De personerna vi spenderar mest tid med påverkar oss mycket mera än vad vi kanske förstår, se till att det är personer som hjälper dig att vara den versionen av dig själv som DU vill vara.
Jag tror att våra förställningar och förväntningar på hur vi själva och livet ska vara är en stor del till att många mår dåligt. Vi har så många konstiga föreställningar om hur vi själva borde vara men det enda det gör är att skapa stress och hinder. Våra förväntningar på hur något ska bli begränsar oss till en bild i vårt huvud istället för att uppleva något i stunden och se vad som händer. Livet kan vara så mycket mer än det vi själva tror.
Begränsa varken dig själv eller livet genom förväntningar och föreställningar. Var istället nyfiken! Nyfiken på dig själv, lär känna vem du är bakom den du tror att du behöver vara. Om inte alla rädslor var i vägen hur skulle du leva då? Vad viskar rösten inombords? Vilka drömmar ger dig fjärilar i magen? Om du mötte livet med nyfikenhet och inte begränsades till dina förväntningar, vad skulle hända då?
När jag till fullo insåg att jag har ansvaret för mitt liv började det hända saker. Det var under min coachingutbildning som min lärare pratade mycket om detta, till en början tyckte jag att det var lite provocerande menade han att jag hade ansvaret. Oftast blir vi provocerade när vi känner att det finns sanning i det som sägs men vi inte riktigt vill ta till oss att det är så.
Hans argument och sätt att se på det kände så rätt och självklart när jag kom förbi mina egna försvarsmekanismer och jag skiftade fokus, ändrade dynamiken i mitt liv och prioriterade om min tid. Det var inget som skedde över en natt men ju mer jag landade i att jag har ansvaret att skapa min tillvaro och slutade att se mig själv som ett offer för omständigheter så blev mitt liv så mycket härligare.
Jag har fortfarande områden där jag upptäcker att jag försöker smita från ansvaret men tack vare de verktyg jag lärt mig kan jag numera se min del, se vad jag kan utveckla istället för att skylla ifrån mig som jag tidigare gjorde.
Så vad menar jag med att ta ansvar för sitt liv? Jo om jag mår dåligt är det mitt ansvar att göra det som behövs för att hantera situationen, det kan vara att söka hjälp, acceptera nuläget och sänka kraven på mig själv just där och då eller se till så att jag får mina behov tillfredställda som sömn, mat, motion, återhämtning osv. Trivs jag inte med mitt jobb så är det mitt ansvar att ta mig därifrån, söka nya jobb, börja utbilda mig om jag vill ändra riktining eller ändra inställning till jobbet och fokusera på det som är bra. Om jag bråkar med min sambo brukar jag alltid försöka se min del, vad gjorde mig irriterad, varför reagerade jag som jag gjorde, vad kunde jag gjort annorlunda, vad i mig speglade han som jag inte vill se? Jag är inte mer än mänsklig så jag gör såklart inte detta i stundens hetta men så fort jag lugnat mig reflekterar jag över dessa sakerna och det gäller såklart inte bara med min sambo det gäller alla i min omgivning. Jag tror att det finns saker att lära mig om mig själv i alla situationer, det gäller bara att vara öppen för att se det.
Det är så lätt att skylla på andra, han gjorde si eller så, hon får alltid det där men jag då, jag kan inte skapa mitt drömliv för jag har inte haft en bra uppväxt osv. Ja vi kommer alla från olika bakgrunder och har olika förutsättningar men min tro är att vi har ansvaret för våra liv och kan göra det bästa möjliga för att vi ska må bra. Klarar vi det inte på egen hand då tar vi hjälp av någon som har kompetensen vi behöver. I mitt liv har detta ändrade tankesättet gjort att jag agerar mycket mera, tidigare kunde jag lätt tycka synd om mig själv och tycka att livet var orättvist medan jag idag känner att livet är underbart och att jag har alla möjligheter att må så bra jag bara vill.
Självklart händer livet och det finns tillfällen då vi har dåliga dagar eller får gå igenom tunga saker, men även där kan vi ta ansvaret och försöka må så bra vi kan genom att accptera och tillåta oss att vara sårbara och ledsna. Det är också att ta ansvar.
Hur börjar man om man känner sig helt främmande för den här tanken?
Börja med att fundera på om du håller med, känner du att du har ansvaret för ditt liv? Vad skulle det innebära för dig om du hade ansvaret för ditt liv? Vågar du se och ta ansvar även för de jobbiga delarna i livet? Känner du att du kan skapa de livet du vill ha? Om du också landar i att du har ansvaret för ditt liv, är det något du behöver eller vill förändra då?
