Varför är vi så rädda för våra känslor?

I så många år var jag rädd för mina känslor, rädd att känna för mycket, rädd att inte ha kontroll, att få höra att jag överreagerade, att jag var känslig osv. Jag var rädd för både de härliga och jobbiga känslorna, men mest de jobbiga. Var jag på en plats i livet där jag mådde väldigt bra, ja då var jag rädd för att det skulle försvinna och något dåligt skulle komma. Alltså kunde jag inte ens njuta när det var bra, utan oroade mig för något som inte ens hade hänt, av rädsla för att känna de jobbiga känslorna. När det hände jobbiga saker i mitt liv hade jag svårt att hantera känslor som ångest, rädsla och oro. Jag var rädd för att känna de känslorna och tog hellre till en flykt i form av godis, festande, träning, ringa en vän eller vad det nu kunde vara, allt för att slippa ta tag i och känna det som verkligen gjorde ont utan dövade hellre känslorna med yttre saker.

Detta är även något jag ser och hör från vänner och klienter, vi har svårt att hantera de jobbiga känslorna. Om vi trycker undan dessa känslor så ligger de kvar inom oss, men eftersom de måste ut vid något tillfälle så kan de ligga och mola som en ångest i kroppen, utvecklas till värk eller explodera vid ett bråk som egentligen inte hade med saken att göra. De undertryckta känslorna blir som en gammal gegga som ligger och gnager och ser sitt tillfälle att få komma ut för att du ska få lätta på trycket.

En psykolog sa till mig när  jag oroade mig för att känna jobbiga känslor vid vissa tillfällen, att tillåt dem komma, säga till mig själv att det är okej, “nu är jag orolig för det här och det är okej”. När vi gör det så accepterar vi oss själva och visar att alla känslor är tillåta, vi tar då udden av känslorna och de går ofta över till skillnad från när vi försöker trycka undan dem och visar att det inte är okej då växer de istället inom oss.

Mitt råd vid dessa tillfällen är att släpp på kontrollen och låta känslorna få kännas vid sitt rätta tillfälle, tryck inte undan det som är jobbigt, känn det, andas igenom det och känn hur det faktiskt släpper och går över. Några knep att ta till när det känns för övermäktigt förutom de vanliga att träna, ta en promenad eller skriva, är att ställa dig i duschen och gråta så mycket du bara vill och kan, låt vattnet få skölja av dig alla jobbiga känslor, jag lovar, det hjälper faktiskt. Flera av min klienter och vänner kör redan med detta. Ett annat tips jag brukar dela ut är att om du är arg och inte vet vart du ska ta vägen, du känner all denna frustration inom dig men vart ska du göra av den? Ta fram några plastpåsar och så försöker du dra sönder dem. Det är supersvårt att dra sönder en plastpåse så du kan verkligen dra ur dig all den frustration som vill ut ur kroppen. Vi behöver tillåta oss att känna alla känslor, inte trycka undan dem eller ta till våra flyktbeteenden. Det finns en skev bild i vårt samhälle idag att vi hela tiden ska vara lyckliga, glad och starka. Att visa sig sårbar och mänsklig har ansett som en svaghet och som sällan visas upp, särskilt inte i sociala medier där andras liv kan verka så lyckat (vad nu det är) och skapa ångest om man inte lever upp till det själv. Men jag ser en förändring, fler och fler delar med sig av alla delar av livet. Välj dina förebilder, för livet är allt, livet är både lätt och svårt. Du kommer uppleva både glädje, sorg, smärta och lycka för det är så livet är.

Vi behöver mörkret för att kunna se ljuset, glöm inte det.

Ann